elinkarolin

Har funderat lite.
Jag tror att en människa består av kropp, själ och ande. Tror att det är viktigt att vårda alla delarna för att må bra.

I söndags var jag till kyrkan och vårdade min andliga del i mig. En mycket bra sak som kom fram i predikan var ordet förvalta. Att tänka sig att allt det vi äger egentligen inte är vårt, utan till låns. Att vi fått det vi har som gåva av Gud. Att vi egentligen inte kunde ha något om det inte vore för Honom. Att Han skapat det och vi får förvalta, våra saker, naturen, länder våra gåvor.. Ibland kan det vara svårt att tänka på det här, men också väldigt bra. För vi vill lätt tänka mitt och ditt och att man själv förtjänat och jobbat för ditt och datt.

 

Om vi tänker att ALLT är en gåva från Gud gör det oss ödmjukare och ja, hur hälsosamt är det egentligen att bli för fäst vid saker? Läste en bra bok en gång. Den heter kärlek som befriar av Francis Rivers. I den beskrevs en rik man som lät huvudpersonen bo hos honom och han hjälpte henne på olika sätt, eftersom hon inte hade något. Då hon ville tacka honom sade han bara att hon inte behövde tacka honom för att allt det han hade egentligen inte var hans...Tänk att kunna vara så ödmjuk.

 

Minns också tillbaka en scen från filmen Les Misérables. Huvudpersonen har nyligen rymt fångenskap och slaveri och får husera i ett kloster (tror jag). Han var så tacksam över vänligheten men desperat och fattig, så han stal silver och guldföremål. Prästen kom på honom och i stället för att bestraffa eller fördöma gav prästen alla guld och silverföremål som fanns åt honom.

Kristus sade att den som vill vara stor skall vara sin nästas tjänare. Det går emot hur världen och de flesta människor fungerar idag, men är otroligt spännande. Tänk om vi egentligen int eär menade att leva för oss själva, utan för andra och då får livet sin mening...

 

Ett inlägg och en blogg jag speciellt rekomenderar är: http://www.ironn.org/?p=3707 :-)